Ann Östling


Berätta lite om dig själv!

Jag är 39 och bor i Upplands Väsby utanför Stockholm med katten Saga. Jag kommer ursprungligen från Luleå, där jag växte upp granne med ett stall och har ridit sen jag var tre år gammal.


Berätta om din häst!

Filofax N.O., eller Filo som han kallas, kom till mig år 2017 då han förtidspensionerades från travet som 10-åring. Han var med om en olycka på en tävling år 2015 och tappade efter det lusten och blev väldigt stressad av tävlingar efter en fin karriär innan dess.

Som 4-åring var han en av Sveriges bästa kallblod och slog hästar som senare skulle bli större namn än han själv, så som Guli Järven och Månprinsen. Han var i träning hos Jan-Olov Persson och är riden hela travtiden men var helt oskolad när han kom till mig.


Han är en väldigt känslig och rolig kille med humor. Även om han varit ridhäst i 5 år nu så har utvecklingen gått långsamt, när han kom från travet behövde han 14 månader för att varva ner. Mest gillar han att rida i skogen & galoppera.


Har du någon gren eller inriktning du satsar extra på?

Vi har tidigare fokuserat på dressyr och trab, men har sedan ca två år tillbaka gått över helt till att träna belöningsbaserat, det vill säga att jag inte alls jobbar med tryck och eftergift. Det gör att tävling är lite mer komplicerat eftersom man inte får berömma eller belöna hästen under pågående ritt, men omöjligt är det inte!

I övrigt är Filos paradgren hos oss att vara snygg, på de tre utställningar han varit med på har han blivit Best In Show två gånger och fått Guldklass samtliga gånger.


Hur länge har du ridit ridtravare?

Jag fick en ridtravare på ett ridläger när jag var 12 år (Fin Strimma på Ponderosa 4H-gård utanför Kalix) och det var den roligaste häst jag ridit så efter det var jag enbart medryttare på ridtravare eller aktiva travare år tills Filo kom till mig.

Främst har jag ridit kallblod men även ett par varmblod. Alla har lärt mig olika saker och jag hade inte vart samma hästmänniska idag utan och en av dom. Jag skulle aldrig kunna tänka mig någon annan ras, man får så otroligt mycket tillbaka av travare!


Har du någon koppling till travet förutom att du har ridtravare?

Till skillnad från många som gått från travet till ridtravare kan man säga att jag gått från ridtravare till travet!

Efter 20+ år som medryttare på ridtravare blev jag skötare hos en B-tränare, Kerstin Milton. Hos henne fick jag både hjälpa till

med inridning och köra lättare jobb hemma samt vara med på tävling ibland. Det jobbet gav mig otroligt många ”aha-moments”

om mina tidigare ridtravarhästar.


Idag jobbar jag även på Svensk Travsport och har Solvallas bana som utsikt från lunchrummet.


Vad är ditt mål för 2022?

Filo har tappat väldigt mycket självförtroende efter en skada 2020. Jag har jobbat med detta sedan dess och nu börjar det långsamt vända, men han är en häst behöver mycket tid på sig att bearbeta trauman, så vi har därför inga mål att vara med på tävlingar i år utan jobbar med att bygga upp hans självförtroende igen.


Vad är du stolt över?

Jag har under åren ridit och hanterat många ”enmanshästar” som alla öppnat sina hjärtan för mig och att ha vunnit deras hjärtan är något av det jag är mest stolt över. När jag kommer till min häst möter han mig ofta springandes och han har bara fokus för mig. Det är det bästa kvittot jag kan få och det betyder mer än alla rosetter och pokaler.

Har du någon förebild inom hästvärlden?

Peder Fredricsson kommer spontant upp – men inte för hans framgångar i hoppning utan för hur han tagit sig dit. Jag tycker det är extremt berömvärt att våga gå sin egen väg och hitta egna svar och metoder utanför sin egen bubbla - det jag uppskattar med Peder är att han inte är låst i gamla ramar. När det kommer till min inställning av träning är mina förebilder de som kommit längre än mig - Min personliga dröm är att en dag bli så bra på belöningsbaserad hästträning så jag också kan vara med på tävling & bli tränare, men jag har en lång väg kvar. Det tar tid att ändra hela sitt förhållningssätt man hållt på med i över 30 år, det är som att vara nybörjare igen!


Hur länge har du suttit styrelsen för UppVäst?

Sedan år 2017 tror jag det är. Jag började med att hjälpa till som funktionär och har sedan gått från suppleant till ledamot. Jag är idag sekreterare och ansvarig för distriktets sociala medier, vilket jag tycker är superroligt!


Vad tycker du är roligast med att arbeta ideellt?

Det finns en passion hos människor som arbetar ideellt som är väldigt speciell - jag har varit med i många föreningar med helt olika ämnen men känslan hos människorna är nästan alltid densamma. Ofta får man vänner för livet när man engagerar sig ideellt.


Vad tycker du är det viktigaste med Ridtravarförbundet?

Att vara bron mellan travet och ridsporten och att hjälpa två väldigt olika hästverksamheter samman, för hästens bästa.


Finns det något du skulle vilja ändra eller genomföra inom Ridtravarförbundet?

Mitt hjärteämne är att jag förtvivlat gärna skulle önska att fler som har ridtravare faktiskt skulle ha kunskap om hur travträning går till och hade ett större intresse av hästarnas tid på travet. Jag har själv haft fördomar om detta och har först senare förstått hur fel dessa var, och hur mycket det gett mig i mitt liv med ridtravare, att få mer kunskap om travet. Jag provred min häst hos hans fd skötare från tävlingstiden, och det har gett mig helt ovärdelig information om honom som jag annars fått leta mig fram till genom trial and error. Jag har fortfarande kontakt med både henne och hans före detta ägare nu fem år senare. Den kontakten önskar jag att alla kunde få ha, både stöd från historien från travet och att det finns ett intresse för hästen även när den går av banan.


När det kommer till förbundet i sig önskar jag självklart att vi kunde växa mer, både medlemsmässigt och att komma tillbaka till större närvaro, både internt, externt och digitalt så vi får en större gemenskap som förbund och inte bara mindre lokalföreningar, men att vi även syns mer och fortsätter utveckla oss och hålla oss relevanta. Det är många som har ridtravare men långt ifrån alla är medlemmar hos oss. Hästvärlden växer, sociala medier växer och vi måste hänga med och inte fastna i gamla hjulspår! Drömmen vore att kunna tilltala både dom som kanske inte vill tävla, och även de som börjat tävla på högre nivåer och därmed blir uppklassade från våra tävlingar.